Nu har det gått några dagar sedan vi kom hem från vår resa till Tjeckien. Det känns nästan overkligt, är det sant att den resa jag planerat och väntat på så länge faktiskt blev av och gick bra? Eller har jag drömt alltihop? Du vet, när man väntat på något länge så tror man tillsist inte att det kommer bli av. Dessutom var det så många saker som måste "klaffa". Nellie skulle löpa, bilen skulle inte gå sönder, vi skulle komma med på färjan, inga olyckor på vägen, inget trassel i tullen, vi skulle hitta dit, Nellie och Sid skulle gilla varandra och det skulle vara rätt dag och parningen skulle fungera. Det fanns så många saker som kunde gå fel att jag nästan ställt in mig på det. Men så tittar jag på de fantastiska gåvor vi fick av Sids ägare och inser att det hänt på riktigt. Vi fick jättefina presenter, bl.a. dockor med folkdräkter från regionen chodsky, en handgjord apportbock med Nellies och Sids namn målade på, lokal choklad och en handmålad assiett.
Vilka fantastiska människor! Så trevliga och med stor gästfrihet! Trots språkförbistringar kunde vi kommunicera och konstatera att vi hade samma åsikter angående avelsstrategier och hur vi ser på hundägarskapet.
Orsid var verkligen den fina gentleman jag hoppats på och Nellie ville mer än gärna ha valpar med honom! ❤️
Det var ett fantastiskt landskap med böljande grön natur. Resan var lång och jag ska inte neka till att det var lite jobbigt, men jag känner redan nu att jag kommer inte tveka att göra om det!!
Nu går vi in i nästa fas, väntan på att se om hon är dräktig. 😉