Vi har varit på ultraljudsundersökning.

Dagarna innan var det svårt att tänka på andra saker, men som tur är har jag förstående arbetskamrater och vänner som hade överseende med mitt förvirrade sinnestillstånd. Flera gånger varje dag fick jag frågan "ser du några tecken?". Vad svarar man på det? Ja visst, jag upplevde att Nellie var lite tröttare än vanligt, men det kan hon vara efter löp också. Ja visst, tuttarna var lite rosa, men var det så mycket så att det var ett tecken? Ja visst, det tog lite mer än 10 sekunder för henne att få i sig maten (det brukar gå väldigt fort), men hon åt ändå. Ja visst, hon är extremt "mammig", men det är hon ju annars också. Osv. Men sammanslaget så hade jag en känsla av att det fanns valpar i magen, men då får man den där tanken att jag ska nog inte berätta det för då kommer jag att ha fel  Pskyologerna kallar väl det för magiskt tänkande och det ska man antagligen sluta med i fem års åldern, men vissa är lite sena i utvecklingen .

När vi kom till veterinären så var både sköterska och veterinär uppspelta och nyfikna. Det skulle bli så spännande att se om det "tagit sig". Det första vi så när Ingela satte ner ultraljudsapparaten var en liten blåsa med ett foster i. Det är fantastiskt att se det lilla hjärtat som redan pumpar i den pyttelilla kroppen. Vi konstaterade flera små foster och jag blev aldelles mållös. Tänk att min underbara lilla prinsessa ska bli mamma.

Nu väntar en fantastisk tid då vi ska göra allt vi kan för att de små liven ska få de bästa förutsättningar att komma till livet och bli lika underbara hundar som Nellie är.  

Korad LP2 Nord UCH Anella Rosa White  Ch. JCh. Orsid Krosandra