Återigen läser jag en sorlig historia om en hund som bitit en annan hund så illa att livet inte gick att rädda. Jag blir så ledsen att läsa detta, för i dessa historier finns bara förlorare. Den stackars kvinna som ser sin lilla hund bli svårt biten måste upplevt en sådan skräck och sorg att det inte finns ord att beskriva känslan. Den stackars flicka som hade ansvaret för den stora hunden kommer aldrig mer att tro på sin förmåga att klara svåra situationer. Att se sin älskade, snälla och gosiga hund förvandlas till ett aggresivt vilddjur som vill döda andra hundar, måste vara en fruktansvärd erfarenhet!

Jag funderar lite varför det blir så här, hur kan det hända? Fredrik Steen skriver i tidningen Brukshunden att om man har en fungerande o god relation och kommunikation med sin hund i andra sammanhang så är det också lättare att styra den även om den råkar i slagsmål. Jo, så är det naturligtvis, men varför har inte alla den goda relationen då? Jag upplever att problemet blivit större, men det kan naturligtvis bero på att man hör talas om saker mer nu genom sociala medier m.m.

Jag drar en parallel med en sak jag förundrades över när jag höll på med hästar. Det fanns så många "medelmåttiga" ryttare som trodde att de skulle bli bättre att rida om de skaffade sig stora hästar med fantastsik kapacitet. Man skulle kunna översätta det med att de köpte sig en formel 1 bil när de precis tagit körkort för EPA-traktor. Jag kan förstå den önskan och dröm som gör att man aggerar på det sättet, men det är ändå inte speciellt lyckat.

Nu upplever jag samma fenomen inom hundsporten. Man ser en riktigt duktig malle på tävlingsplanen, eller man möter en super snygg och trevlig rottweiler hanne, och plötsligt så kommer man på att "en sån vill jag ha!". Jag förstår det, för visst kan man bli imponerad, men har man då tänkt efter vilket arbete som ligger bakom? Har man funderat på vad som kommer att krävas av mig själv? Tyvärr tror jag inte att alla tänkt riktigt så långt.

Så för allas skull, tänk efter innan du skaffar hund över huvudtaget om du verkligen VILL ha hund? Det finns massor av andra bra hobbys man kan ägna sig åt om man inte är beredd att ta även de jobbiga delarna av hundägandet. Om du nu verkligen vill ha hund, vad vill du göra med din hund? Är det en arbetsmaskin eller en familjemedlem? Är det en aktiv kamrat eller kel- och soffkompis? Välj inte ras efter utseende eller att du mött enstaka individer utan ta reda på vad som faktiskt passar både för dig och din familjesituation.

Ibland önskar jag verkligen att det skulle finnas krav på en kurs i hundägarskap innan man hade rätt att skaffa hund. Kanske skulle det göra att vi kunde undvika några av de förödande konsekvenser av "fel hund till fel person" där det bara finns förlorare!