
Nu är valparna 3,5 vecka. De knatar runt och har börjat leka mer med varandra. De upptäcker världen och slickar o smakar på allt. De har också börjat få smakportioner av mat.
Jag har tidigare berättat om hur imponerad jag blir av hur hundarna helt av sig själva, utan att ha läst en enda bok, vet hur det ska vara. Det fortsätter med valparnas utveckling. Jag sover fortfarande i valprummet, jag tycker om att vara nära dem och Nellie visar tydligt att hon uppskattar att jag finns där. Härom morgonen låg jag kl.05.00 och funderade ”Hmm, vi har ju en ganska stor valplåda, men det kanske börjar vara dags att täcka för elkontakter och sladdar så att valparna kan börja röra sig i hela rummet. Det kanske jag ska göra om några dagar.” Precis som om Nellie läst mina tankar går hon och sätter sig precis vid utgången till valplådan och sticker in nosen så att valparna säkert ska uppmärksamma att hon sitter där. Där är det inte långt mellan tanke och handling minsann! Det var bara att pallra sig upp ur sängen och sätta igång och valpsäkra rummet, för nu hade Nellie bestämt att de var stora nog för att vidga sina vyer. Hon satt där så fint och lockade valparna ut ur den trygga lådan.
Det är också intressant att se med vilket självförtroende och självklarhet Nellie avgör hur nära de andra hundarna får komma. Det finns inte en tvekan hos henne och de andra hundarna rättar sig efter vad hon bestämmer. Nu har hon tillåtit båda grabbarna att lukta på valparna.
Utvecklingen går nu i en rasande takt. Så det är ju tur att inte Nellie är som jag och tänker att ”det tar vi på torsdag”, nej hon är närvarande i nuet och upplever hon att det är dags för valparna att kliva ur lådan så lockar hon dem att göra det direkt.
Jag önskar att jag kan lära mig lite av henne och vara mer närvarande i nuet. Inte tänka på vad vi ska eller ”borde” göra, utan göra det vi känner att vi vill. Inte tänka på att en dag ska valparna flytta ifrån oss, utan fullt ut njuta av den underbara tid vi har just nu. Hundar är nog ganska bra på det här med mindfullness.