Vilken trevlig "nördig" dag!

På förmiddagen hade rasklubben en introduktionsträning i specialsök. Det var jättekul och gav verkligen inspiration att fortsätta träna. Specialsök kommer att bli en tävlingsgren inom SBK och jag är helt övertygad att det kommer att passa utmärkt för chodský pes! 

På eftermiddagen hade rasklubben medlemsmöte. Här diskuterades punkter till verksamhetsplanen, ras specifika avelsstrategier och sammanställning av de MH som genomförts. Chodský pes är idag precis som det står i rasstandarden en stabil, självsäker och orädd hund, men om vi inte tänker oss för och avlar på fel hundar kan detta tyvärr förändras snabbt. Rädslor är en av de mentala egenskaper som man bedömer har en mycket hög nerärvbarhet. En rädd hund kommer att bli en olycklig hund i dagens samhälle och i värsta fall blir det också en farlig hund. Därför är det extra viktigt att aldrig använda rädda hundar i avel. Rasklubben trycker speciellt på momentet skott, men vi tittade också på en sammanställning som gjorts av alla moment i genomförda MH. MH ger rasklubben en bra bild över den mentala statusen i rasen och man kan lätt se vilka parametrar som är på väg upp eller ner. Därför är det viktigt att ALLA chodský pes-ägare gör ett MH. 

Framemot kvällningen fick jag sedan trevligt besök av långväga gäster som var nyfikna på rasen. Det gillar jag, när man är beredd att åka över 50 mil enkel resa för att få veta lite mer och träffa några chodský pes!

En riktig "hund-nörd" dag, med mycket prat om avel och avelsstarategier. En chodský pes ska som sagt vara orädd, självsäker och stabil. Det kanske vore något för oss människor att tänka på. 

När man håller på med hundar och hundträning kan man ibland ställa sig frågan om man är riktigt klok. Man tränar och tränar, man är ute i alla väder, och trots att man är trött och sliten när man kommer hem från jobbet så drar man ändå på sig "hundkläderna" och ger sig ut. När man är ledig så väljer man att kliva upp tidigare än arbetsdagar för att åka på tävling. Allt detta slit för att man ändå ska drabbas av känlsan hos en "riktig närking", det går aldrig!

Jag har traglat och tjatat ett moment i flera veckor. Jag var nästan beredd att ge upp och tänkte att jag är ju helt värdelös på att få hunden att förstå vad jag vill att den ska göra. Då plötsligt händer det! På något sätt lyckas jag uttrycka mig så vi plötsligt börjar förstå varandra igen. Vilken otrolig känsla  Och då inser man att det är just det som ger "kicken" och energin. Om det var enkelt och lätt skulle utmaningen saknas och då skulle också tillfredställelsen när man väl hittar rätt inte vara så stor.

Någon har sagt att det som skiljer en framgångsrik hundförare mot en icke framgångsrik hundförare är att den framgångsrike har förstått att det tar tid! Något att tänka på när man är färdig att ge upp. Allt arbete och allt engagemang ger till sist ett lyckat resultat, men framförallt ger det så mycket glädje, lycka och energi

Det har varit en mycket intressant och givande helg!! Den började i fredags kväll med föreläsning på Askersunds brukshundklubb om "Spårhunden och lukterna", sedan har det fortsatt både lördag och söndag med helg kurs i spår. Intruktörer och föreläsare var Jens och Jessica från Scandinavien Working Dog Institute. 

Vi har tränat hårda spår, pratat om träningsupplägg, belöningar och lek. Hårda spår kan förbättra tekniken och det öppnar möjligheten att träna spårarbete under hela året.  Framförallt har kursen givit mig nya vinklar och lösningar på gamla svårigheter. Jag, och jag tror många med mig, har haft en tendens att "fastna" i belöningar som vi blivit bekväma med. Vi har under helgen fått tydliga besked av våra hundar om de verkligen gillar de belöningar som vi levererar. Vi fick bl.a. uppgiften att tänka ut fem olika belöningar till vår hund och dessutom beskriva vilken känsla de belöningarna gav hunden. Om nu t.ex. hunden gillar att kampa, så använder vi gärna det som belöning. Varför är det då så ofta som hundarna inte helhjärtat kommer springande tillbaka med leksaken om vi kastar iväg den? Borde inte det vara bästa sättet att åter komma i kampsituationen? Kan det vara så att vi sabboterar en del av vår sociala samvaro genom vårt behov av att vinna? Kanske "trycker vi till" våra hundar i vårt oförstånd om vad vi egentligen signalerar. 

Jag gillade verkligen Jessicas inställning till relationen mellan hund och människa. Att vi måste individanpassa vår träning och inte minst vår lek och belöning till varje individuell hund. Vi måste ge hunden betalt för att den ska jobba, och vill vi ha arbetet utfört måste vi betala det som motiverar hunden, inte bara något slentrian mässigt! Hunden ges oss svar på om den gillar belöningen genom att visa sin motivation eller brist på sådan. 

Det är allt för lätt att fastna i de moment man redan kan och träna på dem.  Det ger inte stimulans åt hunden, och det ger oss ingen tillfredställelse eftersom man som ekipage inte utvecklas. Både Jessica och Jens poängterade vikten av att planera träningen. Sätt ett mål som ska uppnås inom tre månader, kan man sedan planera varje träningstillfälle under nästkommande tre veckor. På så sätt har man en större chans att utvecklas och nå sina mål.

Jag gillade verkligen Jessicas inställning att man bara kan lära av misstagen, det ger oss en chans att utvärdera vilka förändringar vi bör göra och utvecklas. Tydligt var att detta inte var personer som fastnade i loopen att analysera över vad som gått fel. Detta fick vi ägna max....3 sekunder åt. Sedan var fokuset på hur jag ska korrigera nästa träning för att vi ska lyckas. Här hänger inga misslyckanden kvar utan all energi läggs på att hitta en lösning och ge förutsättning för ett lyckat resultat nästa gång, Det var verkligen en filosofi jag gillar!! 

Idag har Nellie gjort sitt MT. Hon berördes inte nämnvärt av alla konstiga saker som hände och hon bryr sig inte alls om skott! Nellie gav känslan av att det var roligt att gå promenad i skogen när det var så mycket annorlunda saker som inträffade. 

Visst, hon är inte överdrivet social men hon är en tuff tjej, som bryr sig om det hon anser vara värt att lägga energi på. Hon gör saker efter eget huvud och struntar egentligen i övriga deltagare utom matte som för henne är den enda viktiga personen på testet. Hon tar gärna kontakt med människor, men först efter att jag "talat om" att den här personen ska vi prata med. En egenskap som jag uppskattar mycket i vardagen. 

Det är möjligt att jag inte är helt objektiv  men jag är verkligen stolt över min lilla tuffa tjej!

I lördags var jag på exteriörbeskrivning på Lindesbergs brukshundklubbs utställning. Det är alltid trevligt att komma på olika hund event, för det finns alltid så många trevliga människor att prata med. Skulle man mot förmodan inte känna någon på plats, så finns det alltid ett aldrig sinande samtalsämne att ta upp med nya bekantskaper 

Jag träffade även här många av vänner, några ställde ut sina hundar, andra ställde ut andras hundar och några jobbade. Några ägnade alltså hela sin lediga lördag åt att jobba så att andra skulle kunna tävla och ställa ut sina hundar. Jag vet att några av dessa personer också ägnade hela sin söndag åt att arrangera andra hundtävlingar, allt för att möjliggöra för tävlingssugna personer att få tävla. 

Jag hoppas att alla som åker varje helg för att tävla eller ställa ut sina hundar, ibland också reflekterar över hur tacksam man bör vara över att dessa vardags hjältar finns. Att det finns personer som ägnar sina lediga helger åt att gå upp kl.05.00 för att ge andra möjlighet att tävla o utvecklas med sin hund. 

Ibland önskar jag att det skulle finnas ett "grönt kort" för att få starta med sin hund. Det skulle vara ett krav att alla tävlande också ställde upp som funktionärer, för då tror jag att fler skulle förstå vilket jobb det ligger bakom varje arrangemang. 

Men det gäller nog lite av varje i livet. Att om vi visste och förstod mer om bakgrunder och allt arbete som ligger bakom olika saker, så skulle vi vara mer ödmjuka och tacksamma. Och tacksamhet är en känsla som gör de flesta människor gott!