Idag har jag o Fabbe suttit i blöta o kyla på Nordiska mästerskapet i Bruks- och IPO för att informera om rasen för nyfikna hundmänniskor. Det är alltid roligt att träffa så många trevliga och duktiga människor som vill veta mer om chodský pes! Men jag slogs av det faktum, som många gånger diskuterats på olika sociala medier, det är en relativt hög medelålder på de aktiva. Härromdagen talade jag med en mycket trevlig ung kvinna i telefonen. Jag gillade hennes engagemang och hennes sätt att prata om hunden som en bästa vän o träningskompis. När vi talat en stund berättar hon att upplevt att uppfödare väljer bort unga personer pga av deras bristande erfarenhet. Jag tänker tillbaka på när jag själv skulle köpa min första egna hund. Jag var mycket ung och jag förstår idag att jag blev "bort vald" av seriösa uppfödare som hade ambitioner med sina valpar. Jag hittade tills sist en uppföadre som ville sälja till mig. Efter att jag betalat och hämtat valpen fick jag aldrig något svar på de brev jag skickade och inte heller svar i telefonen. Jag var ung, men mycket ambitiös, om jag då fått bra support från min uppfödare hade jag klarar att uppnå mycket goda resultat. Om "seriösa" uppfödare väljer bort unga köpare, vad blir då konsekvensen? Att unga personer måste köpa av mindre seriösa uppfödare som inte ger den livstids support som man verkligen behöver och att färre unga lyckas hitta till bruksarbetet för de inte får något stöd och guidening?

Om vi istället tänker så att dessa unga personer har mer drivkraft, mer engagemang och är mer beredda på att knyta nära relationer till sina hundar, då borde de vara utmärkta som valpköpare. Om vi dessutom som uppfödare tänker att det är just dessa "hungriga" unga personer som är extra värdefullt att ge ett bra stöd, då finns inga skäl att neka! Vill vi ha fler unga inom hundsporten så måste vi sluta vara sånna tröga stofiler som tror att att det endast människor över fyrtio år som kan ta hand om en hund. Livet är föränderingt och det går aldrig att veta vad som väntar i morgon, så ge fler unga chansen!

Idag var det dags för spårträning. Efter den lyckade träningen i fredags var jag taggad på att visa min kompis hur duktig Fabbe blivit. Vi la spåren åt varandra, vallade av en ruta och körde uppletande med Nellie och Diva. Sedan var det dags att spåra. Fabbe fick börja, han spårade bra de första 100 m, men sedan tappade han fokus, kollade på allt och släppte spåret. Helt okoncentrerad med fokus på rådjur i skogen och då och då kollade han också efter spåret, men missade alla apporter. Jag blev så irriterad och fick räkna till tio många gånger för att inte explodera! När vi avslutat fick Nellie spåra och hon gick som en klocka. Då äntligen började jag tänka efter. Jag som alltid brukar förespråka att vi som förare måste ta ansvar för våra misslyckanden! Och här gick jag och klagade på stackars Fabbe, men vad hade jag egentligen gjort? Förra träningen la jag ut spåret, sedan gick vi en skogspromenad på drygt 5 km, därefter spårade Fabbe toppenbra. Denna träning hade vi lagt ut spåret, sedan hade vi aktiverat de andra hundarna medan Fabbe fick vänta i bilen. Därefter tog jag ut en övertaggad, ej rastad hund och släppte ut honom i en skog full i vilt och förväntar mig att han ska klara att fokusera på spårning. Det var mitt fel och endast mitt fel att Fabbe inte fick några bra förutsättningar att klara sin uppgift. Det är min uppgift att ge honom möjlighet att lyckas. Jag hoppas att jag lärt mig min läxa! När Fabbe fick några skick i uppletande hade han gjort av med lite av sin överskotts energi och han jobbade toppenbra! 

Av detta har jag (åter igen) lärt mig att jag alltid har ansvar för hur vi lyckas eller misslyckad. Hundarna gör alltid sitt bästa, med de förutsättningar jag givit dem. 

Ibland undrar man om man är riktigt klok? Varför väljer man inte att ha sovmorgon och en lugn dag? Nej, istället ställer jag väckarklockan för att åka på olika hundaktiviteter. 

Idag åkte vi till Knottebo på lydnadstävling. Många duktiga ekipage var där! Nellie tyckte det var snällt att någon lagt ut karameller på planen, så hon nosade ordentligt runt apporten och i rutan.  Denna "någon" visade sig vara haren och "karamellerna" var inte alls karameller. Annars gick det bra. Vi fick fyra tior och 174 p. För det blev det en tredje placering. 

Nu väntar tävlingsuppehåll för Nellie och vi lägger energin på träning inför högre spår och lydnadsklass 3. Planerad start hösten 2016. 

Idag var planeringen att källaren skulle röjas och saker som blivit förstörda av översvämningen skulle köras till tippen. Jag började dock dagen med att tänka att det var nog bäst att träna hundarna lite först. Så vi åkte till skogen, la spår, gick promenad, och spårade. Fabbe brukar ofta ha lite bråttom men idag spårade han lugnt och noggrant! Jag blev så glad att han fokuserade så bra! Därefter åkte vi till klubben och tränade lite lydnad. Plötsligt var klockan alldeles för mycket och det blev bråttom för att jag skulle hinna med åtminstone ett lass innan tippen stängde. Nåja, min mamma har alltid sagt att man ska börja med det roliga, för annars är risken stor att man aldrig hinner fram till det. Så jag får väl vara nöjd med ett lass till tippen, för det är ju mycket roligare att träna hund!!

Idag kom Nellies diplom för det nordiska championatet. Så nu får vi fixa en ram till!

Kvällen avslutades med mys framför tvn. Vi kollade på SBK's film om valpbeskrivning. Wille älskar att se djurprogram på tvn, och valpar är allra bäst! Så han tittade intresserat på hela filmen ❤️

Ja, dagen började inte så bra. Upptäckte att källaren var full i vatten och övervägde att stanna hemma för att ta hand om eländet, men beslutade att det fick vänta till eftermiddagen. Så jag tog alla tre hundarna med mig till lydnadstävling i Hallstahammar.

Det var bara Nellie som tävlade, och hon var lite trött efter löpet, men lyckades ialla fall vinna klassen och få sitt tredje första pris i lydnadsklass 2. Fabbe och Wille tyckte det var väldig orättvist att inte de också fick tävla, men de fick några köttbullar, så jag blev förlåten.